Seattle och USA Roadtrip! Håll i hatten för fan! Part 1
För nu drar vi!
Nu sitter jag här i vårt hem i seattle. Vi kom hem från vår roadtripp i söndags. Jag ska beretta om typ det jag/vi har varit med om under den här totalt vrickade och fanntastiska dagrana i usa. Det e inte slut än heller. på lördag e det haloween me maskeradparty. på fredag ska jag göra nått som kommer va med mig för resten av mitt liv, niklas gjorde det idag. berettar mer om det senare.
Jag måste dela upp beretelsen i olika bloggar. En för varje ställe eller nått. Så nu börjar berettelsen om hur jag och niklas flög till USA, närmare bestämt seattle, måndagen den 9 oktber... tror det var en måndag.
Pappa skjutsar ut oss tidigt på morgonen till arlanda. planet går 09.50. Vi köper några paket vinergummin till debbi. Debbi är malins USA-mamma, hon bor i seattle med sin svenska man Lars som Niklas och Malin typ e släckt me eller nått. de har två barn, linnea som är runt 10 år och daniel som är 2 år. Kanske 2 av värdens bästa barn. Daniel e helt crazy och alltid hur glad som hällst. Linnea är redan en rocketscientist.
Efter vi inhandlat lite färdkost så glider vi lungt mot planet. Där möts vi av en stressad snubbe som helldre hade sätt oss komma för 20 min sen. jag och niklas får gå på sist istället för först som man brukar få göra när man måste sitta på en smal pirra för att komma in till sätet. Vi som hade så god tid på oss... Vi han med planet i allafall. Vi sätter oss och lite senare e vi i luften med New York som destination. Från new york ska vi byta flyg mot seattle. Efter skjukt lång tid e vi i new york. Vi behöver vänta ca 2 timmar på megaflygplatsen innan seattle planet drar. Vi tar en hamburgare på nått ställe som hette miami eller florida burgers typ. Ät inte där. det var inge gott. Jag som trodde att det inte fanns äckliga hamburgare i usa. Men tji fick jag, rootbeeren va dock god!
Planet mot seattle är såklart försenat typ en timme men vi sitter och tar det lungt precis vid vår gate för att försäkra oss att vi slipper se en till sån där stressad flyg snubbe. Tillslut flyger vi äntligen mot seattle. Väl framme så hämtar malin och Debbi upp oss på flygplatesen sea-tac. Fyfan va skönt att va framme! Debbi är hur rolig som hälst man lär känna henne på ett nafs. De bor lite utanför seattle i ett fint typiskt amerikanskt hus me garage för två bilar m.m. Stället heter Monroe. Jag och niklas säger hej till alla i familjen. Alle är otroligt lättsamma och man känner sig hemma direkt. Barnen är inte blyga för fem öre.
Jag tycker det värkar som om Daniel tycker lite extra mycket om mig för han skriker o skrattar o gosar hur mycket som hälst med mig. Tokglad över att jag har så god hand med barn sätter jag mig i soffan för att ytlligare leka lite med daniel. Då händer det. Allt gos, skratt och glädjeskrik från daniels sida hade han en baktanke med, sluge fan. När han kommer springande på sinna gulliga små mini fötter mot mig för att, som jag tror, skutta upp i mit knä o skratta lite till. Det han gör istället är att i sista sekund vika av och ta nytt sikte på min rullstol. Han klättrar upp i stolen och skrattar o skriker och åker i väg. Hans plan fungerade som handen i hansken. Jag inser fakta. det var inte mig han tyckte om utan det var min rulstol. heartbreaking news. Så genom att hjärntvätta mig med en gullig bebis/barn attityd fick han mig lämna min rullstol. Då tog han tillfället i akt och snodde åt sig det han egentligen ville ha då han såg mig för första gången. strandad sitter jag i soffan med ett brustet hjärta med glada branskrik som rullar framåtillbaka i bakgrunden i det som en gång var mitt. Då kommer jag på det som läker mitt brustna hjärta. Rullstolen e ju en del av mig och den kommer ju alltid så brevid mig vart jag en sitter. Med rullstolens hjälp kan jag inte misslyckas den dan jag själv har barn. Alla barn älskar en rullstol har jag märkt och daniel e barnet som bekräftar tesen.
Efter mycket om och men får jag tillbaka min rullstol av daniel. Barnen går och lägger sig och jag niklas malin lars o debbi sitter uppe ett tag o småsnackar. Tillslut så känner jag o niklas av lite jetlag och går till sängs. Nästa dag dvs tisdag landar rasmus i seattle och vi åker för att hämta honom på flygplatsen. Vi kör lite fel och blir ca 30 min försenade. Vi har ingen aning om hur vi ska hitta rasmus för vi hade inte bestämt nån plats där vi skulle ses. vi skulle ju ringa men mobilerna funkade inte just då. vi hittar ändå rasmus rätt fort. Tydligen landa han en timme för tidigt eftersom det var medvind så han har typ gått runt på sea-tac i två timmar. kul... Vi går mot hyrbilsstället för att hämta ut vår roadtrip hyrbil. Rasmus och Niklas ska får äran att hämta ut den ur garaget och jag ock malin tar debbis bil tillbaka till monroe. Vi frågar en polis vad bästa vägen just nu under trafikkaoset mot monroe är och han säger intrestate 5. det var inte snabbaste vägen. rasmus och niklas kommer 30 min före oss hem. Väl hemma så övertar daniel herraväldet över min rulstol i gamal sedvanlig anda. Till min och malins gädje ser vi att hyrbilen är en cadillac. Roadtripp bil me stil!

Klockan ringer prick 04.00 och man stiger glad som ett barn på julaftonsmorgon. Vi packar bilen och drar och våran usa rodtrip har härmed börjat. Just då viste vi inte hur den skulle sluta. Så här i efterhand så kan jag säga att det var bland den bästa tiden i mitt liv! Ska skriva Part 2 imorn om bilresan ner till san fransisco och våra två dar i den staden. Alla backar, golden gate, alcatrz, sjölejon, loyd och carol m.m.